WAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH, rage anfall. Fast ändå inte, hade väntat mig det här. Och vad mer finns det att göra? Dessutom försvinner det säkert med tiden så måste intala mig själv att andas. ANDAS ANDAS ANDAS, känns inte som att jag bryr mig riktigt ändå. Men ändå bryr jag mig.

Det jag menar har inte med känslor att göra. Det är ytligare. Men what the fuck ändå.

Sitter i soffan efter en inte lika bra lördag för det har varit en slapp och tråkig dag, nu skulle jag kolla på MIRRORS 2 men vågade inte så stängde av för det kändes dumt, moget av mig tycker jag. Ska fan inte kolla skräck själv för jag vet ändå hur de slutar. Jag och mamma har tittat på SEX AND THE CITY 2 och linus min bror satt bredvid med mammas dator och kollade IRON MAN 2 med hörlurar.

Känner lite saknad, eller gör jag det?

KRAMOSAR ska sova på soffan nu.

Godnatt